Mitt första riktiga inlägg i denna blogg med tankar kring jorden, universum och alla oss i mitten handlar om det svenska språket. Som den egocentriska människa jag är tycker jag givetvis, precis som alla andra, att jag är störst, bäst och vackrast. Och eftersom jag är överlägsen (lägg märket till ironin) är det helt enkelt min plikt att försöka förbättra den värld vi lever i.

   Jag har, på nästan fullt allvar, övervägt att låta trycka upp klistermärken i olika storlekar och klara färger som det ska stå "SÄR SKRIVNING" på med stora, feta bokstäver. Tanken är väl att jag sedan ska sätta dessa klistermärken på skyltar, tidningar, reklamannonser av olika slag, alla publika texter som innehåller någon form av felaktig särskrivning, endast för att reta och förhoppningsvis utbilda omvärlden. Med särskrivning menar jag ord som man har delat på men som egentligen ska vara sammansatta. Till exempel:

Kul glass

Gift orm

Morgon rockar

Rök fritt

Sjuk gymnast

och min favorit... Grillad kyckling lever!

För fler roliga särskrivningar, gå in på http://www.huvudsidan.se/humor/roliga-sarskrivningar/

I åratal har jag gått omkring och förargat mig över alla dessa särskrivningar, men för någon månad sedan insåg jag att problemet kanske ligger hos mig. Språk utvecklas hela tiden, detta vet vi eftersom ingen längre skriver "hvar" istället för "var" eller "måladt" istället för "målat". Så detta kanske bara är ännu en språkutveckling och jag beter mig som en äldre dam som säger " det var bättre förr" och klamrar mig fast vid det ålderdomliga. Om detta är det nya sättet att skriva borde jag, kanske inte anpassa mig, men i alla fall acceptera det. 

Nu har jag gjort det jag svor dyrt och hederligt på att aldrig någonsin göra; jag har börjat blogga... Och samtidigt som jag återigen ställer mig frågan om det här var särskilt smart så dyker klassiska tankar upp i mitt huvud; tänk om folk inte gillar det jag skriver, tänk om ingen läser det överhuvudtaget?

   Men mitt val att skriva en blogg har ingenting med omvärlden och dess åsikter att göra. Jag vill blogga av den simpla anledningen att jag saknar svensklektionerna i skolan då man kunde lägga Facebook-språket åt sidan och skriva välartikulerat och snyggt.

   Att skriva är något som jag finner väldigt avslappnande och underhållande men jag har inte fantasin till att skriva en hel novell, att bara sätta ord på mina tankar är nog för mig, utan någon mening eller handling. Men att skriva för mig själv och spara dessa stycken i något ensamt Word-dokument känns slösigt och lite ensamt, därför slängde jag min stolthet åt sidan då jag för tio minuter sedan skapade en blogg som ska stilla mitt begär att skriva texter. Nu får vi se vart detta leder...